Carengo

Okey.. let's go!

30kg packning skulle fram och tillbaka på flygplatsen.. Och efter ett hejdå till mamma så gick vi igenom alla 1000 kontroller. Helt sjukt. Först en sån sak man ska gå igenom och dom kollar att man inte har några metallföremål och samtidigt kollar dom igenom handbagage m.m. Efter det så var det minst fem passkontroller innan man äntligen fick gå in i planet. Det kändes som en bergodalbana att flyga. I början och i slutet var det roligast, dock lite småläskigt. Känslan var som om kroppen hängde med planet men magen och tankarna var kvar på marken. Man liksom sögs mot sätet. När vi hade gått av planet efter två timmars flygning så var det dags för två timmars bussresa och direkt därpå 40 minuters färja till ön, Isle of Wight där vi nu är och kommer att bo under de närmsta tre veckorna. Där träffade vi värdfamiljen, hur underbara och roliga människor som helst! Dock men en vääldigt konstig engelsk dialekt, men det ska jag väl förstå mig på förr eller senare. Värdfamiljen består av en pappa, Andrew, en mamma och deras 21 åriga son Adam. Deras hus är helt otroligt! Stort och mordent som tusan, dom måste nästan vara millionärer. Ridanläggningen ligger en kort bit ifrån huset och det tar en kvart att gå till den stora stranden. Underbart! Bättre än såhär kan det inte bli, förutom att jag saknar min fina<3 En liten bildbomb från idag; mer imorgon!